Service på tåg i annat land

Efter avslutat uppdrag blev det till att ta tåg tillbaka till landets Huvudstad.

Man åker första klass när man är på tjänsteuppdrag meddelade chefen när jag anställdes.

Tar därför detta alternativ och köpte biljett i går.

Mycket trevlig, ung kvinna i luckan på järnvägsstationen.

Blev färdig mycket tidigare än planerat och då det finns avgångar varje timme återvänder jag till järnvägsstationen för att undersöka möjligheten att boka om.

Samma trevliga kvinna i dag och det går alldeles utmärkt att boka om.

Väl på tåget med plats i tysta avdelningen kommer en mycket trevlig konduktör.

Jag njuter av stillheten och har avdelningen för mig själv.

Här finns te och kaffe i termosar. Det står mindre vattenflaskor snyggt uppställda. Socker och små mjölktetror ligger smakfullt upplagt i små kogar.

Tar fram min macka jag köpte på stationen innan jag for och serverar mig en kopp kaffe.

Då kommer konduktören tillbaka och bjuder på ett fat med äpplen och choklad.

När vi åkt en bit frågar han om jag vill ha koderna för att utnyttja internet. Det fanns inte hela resan.

Vid en större station längs vägen kommer det ny personal på tåget.

Lika trevliga och vänliga.

Blir bjuden mer frukt och choklad....

När det gäller denna vänliga service skulle nog SJ behöva skicka vissa av sin personal.

Speciellt kvinnan i luckan på Örebros centralstation som satt där en morgon i oktober......

När inte hissen går ända upp

Bodde på hotell i annat land.

Inte på mitt favvohotell i Huvudstaden.

Detta hotell var sunkigare på insidan än vad reception och fasad lät påskina.

Fick rum 401 och detta brukar innebära fjärde våningen.

Med en resväska packad för fem dagars bortavaro, en laptop modell tyngre samt handväska som skulle gjort farmor glad avseende storlek blir man lätt irriterad när portiern visar mot en trappa.

Finns det ingen hiss?? Jo, runt hörnet.

Hissen har de mest underliga lukter under de tre dagar jag bor där.

Ena dagen är lukten av rå fisk mycket påträngande.

Idag skulle jag trott att det luktat lik om jag inte visste hur det luktar. Tyvärr vet jag det.....

Hissen går bara till första våningen! Sedan blir det att släpa med sig bagaget runt den kvadratiska byggnadens korridorer.

I varv efter varv med trappor i olika etager går vandringen.

Till slut är jag framme.

Allt är inte dåligt!

Fönstret är öppet och elementet avslaget.

Tack för ett svalt rum.

Ska möta mina kollegor i receptionen och bestämmer mig för att ta den anvisade trappan ner.

För att testa.

Jag är då tacksam att jag inte valde det alternativet på vägen upp....

Do and don't

Vissa saker bör man göra och andra bör man undvika.

Män bör sitta ner när de kissar på tågets toalett.

Om tåget är av X 2000-modell och rusar fram i maxhastighet kränger det en del.

Det är lätt hänt att strålen hamnar på golvet i stället för i porslinsskålen.

Då blir det inte trevligt för dem som måste dit senare.....



Om man nu har klåda i näsborren - gå in på toaletten och riv runt.

Då slipper dina medpassagerare se hur du är uppe i bihålorna i pannan eller inne och krafsar på frontalloben.

Kan medföra visst obehag för känsliga personer.....

När man implementerat begreppet "Service minded" till fullo!

Ett stort TACK till den receptionist som satt på vandrarhemmet jag bodde på mellan onsdag och torsdag!

Det är sällan man få uppleva en så serviceinriktad person på en sådan position numera.

Jag fick ta två läskburkar i kylen för de som jag aldrig fick ut kvällen innan! (Hade inte räknat med annat än ersättning, så där var det bara ordinarie bonuspoäng)

Sedan när han inte kunde få tag i en taxi åt mig hoppade han upp, slet resväskan ur händerna på mig och rusade ut till sin privata bil.

Så skjutsade han mig till mitt uppdrag på sjukhuset.

Stor heder till denne, mycket trevlige man!!!

Han personifierade "Sola i Karlsta' " på ett utmäkt sätt!!!!

Sniken läskautomat

Trots istoppade pengar vill automaten utanför min dörr, på det mycket spännade vandrarhemmet, släppa ifrån sig sina burkar.

Eftersom jag nu känner irritatioen sakta krypa på rycker jag i en spak och klappar till den på sidan.

Det kan ibland få en del manicker att komma på andra tankar.

Denna behandling får maskinen att åtminstone lämna i från sig en av tolv istoppade kronor.

Hämtar några nya spänn för jag är törstig och lite sugen på något.

För vandrarhemmet ligger en bit bort från centrum och det är urkasst väder i kväll.

Läskautomaten ta tacksamt emot pengarna, jag väljer dricka, det surrar och burrar i maskinen.

Mekaniken går därinne.

Men det blir ingen dricka.

Jag ska kräva prisreduktion för detta!

När man INTE begriper att en dörr är LÅST!!!

Ny uppdatering!

Efter ytterligare påhälsning har jag tvingasts sätta upp en lapp på dörren.

Både på svenska och engelska!

Hoppas jag får vara ifred nu!!!

Att begripa att en dörr är låst!

I dag bor jag på ett vandrarhem för dit jag skulle på uppdrag finns inte ett enda hotellrum att uppbringa på 10 mils radie. Nån slags Skog- och trämässa fick jag veta.

Tro mig! Jag försökte i tre timmar förra veckan att hitta logi för denna natt.

Så dags då att fixa hotell! Jag hade redan köpt biljetter och avtalat med min kund!!

Vandrarhemmet är fint och rent. Gammal millitärkasern.

Dörrarna har inte de sofisitkerade kortlåsen som numera finns på alla hotellrum. Nästan i alla fall.

Här är det nyckel och vred på insidan.

Det är fler som bor här så jag tar det säkra före det osäkra och låser från insidan.

Tre gånger är någon och rycker i dörren. Fast den är låst.

Då går jag och vrider upp låsvredet för att vederbörande ska öppna och upptäcka att någon bor här!

När detta händer stängs dörren igen och jag går fram och öppnar den.

Den som varit på dörren, en kvinna, går bort från dörren men vänder sig om.

Jag håller fram min nyckel med rumsnuret och säger att detta är mitt rum!

Förlåt, men jag trodde det var TV-rum, svarar hon.

Men dörren är ju låst! Hur många gånger provar man egentligen??

Hennes tilläggskommentar var att det borde stå på dörren att det inte är TV-rum!

Men HALLÅ! Det står ett rumsnummer på dörren!!


Var med om något likande vid ett biobesök i våras.

Satt på toaletten och någon tar tag i dörren och den är (NATURLIGTVIS) låst.

Då tar man tag och rycker stenhårt i dörren. Jag trodde faktiskt att denna person skulle slita bort dörrpost och alltihop!

När man rycker, ännu lite hårdare, en tredje gång har jag fått upp byxorna och sliter upp dörren i ansiktet på en kvinna.

Nu har jag passerat gränsen för det som jag kan tolerera.

Jag fullkomligt vrålar; DET ÄR UPPTAGET!!!

Ja men, det var inte rött på dörren. (Den där lilla markeringen som finns på toalettdörrar).

Ja, men dörren är ju låst, det kände du ju!!

Ja, men det var ju inte rött........

Hur många hästar sakandes i det stallet?????

Att följa med strömmen - På gott och ont?!

Åkte till Kristiansand, som för övrigt ligger i Norge, på sydkusten om du inte visste det.

Flög från Kastrup, som är en mycket trevlig flygplats.

Eftersom Norge inte är med i EU kunde man ha handlat lite starkare drycker i Tax Free-butikerna, men inte idag.

Ser inte så bra ut att komma till sina kunder med kassar fulla med klirrande flaskor.

Om man inte ger bort dem i gåva förstås, men det var aldrig aktuellt i dag! Någon måtta på generositeten får det väl vara??!!??

När planet landat och alla passagerare hastat in i terminalbyggnaden gjorde jag som alla andra - vek av till vänster och fortsatte.

Där var bara fyra glasväggar, toaletter och stolar i en vänthall.

Men där fanns också en Tax Free-butik. Det var dit strömmen av passagerare löpte.

Jag, och flera med mig, irrade runt i denna vänthall tills en kvinna i gul jacka öppnade dörren som vi kommit in i och viftade som om hon semaforerade.

Vi skulle fortsatt rakt fram om vi inte skulle handlat. Där var tull och utgång.

Men jag ankom ju. Då handlar man inte. Eller????!!!?????

Jo, i Norge fungerar det så. Man handlar när man kommit tillbaka för att slippa dra på alla flaskor när man är ute på affärsresor.

Som svensk handlar man ju alltid innan man avreser från flygplatsen.

Inte så dumt egentligen! Att handla när man kkommer tillbaka. Man har ju precis ankommit så personalen i Tax Free-butiken vet ju att man varit utomlands. Man har sitt boardingpass.

Det finns för övrigt en "Tax Free" vid bagageutlämningen på Kastrup som jag la märke till när jag återvände från en annan resa, minns jag så här i efterhand.

Alltid får man se något nytt!

Bort bra

Ja, så sitter jag på mitt, förnärvarande, favorithotell i huvudstad i annat land.

Fick tipset av en kollega att bo på samma hotell varje gång jag besöker Huvudkontoret.

Lättare att känna sig "hemma" fast man är borta.

Åkte i torsdags och kom tillbaka i dag.

Stannar till på torsdag.

Tycker mig ana att husfrun i frukostmatsalen känner igen mig....

Femte eller sjätte gången sedan augusti.....

Dags att gå och knoppa för att vara fräsch och utvilad om man ska hålla kurs i tre dagar för kunder!

Inga "studiecirklar" under ögonen duger då!

Bortslarvade resväskor

Alltså hur kan man missa att räkna rätt antal resväskor när antalet passagerare är 11??

I går avreste jag från terminal 3 på Arlanda. Denna terminal är ganska enkel i det mesta.

Då bagagebandet inte fungerade vid incheckning fick jag dra mitt tunga as till resväska genom säkerhetskontrollen själv. Jag fick själv vräka upp den på ett transportband.

Jag såg att väskan var taggad. Jag var där i mycket god tid.....

När jag och de övriga 10 passagerarna strax ska gå på bussen, som ska köra oss till den lilla ryggsäck till flygplan vi ska åka i väg med, hör jag kvinan som släppt in oss in vid "gäjten" att vi är 11 passagerare, att det är 6 incheckade bagage och 35 handbagage (!!!).

Men när vi landar har min väska inte kommit med.

Det var ju inte någon direkt hets på denna terminal kl 14.00 i går.

Jag var där nästan två timmar innan avgång!

Gissa om min fredagkväll kändes förstörd.

Speciellt eftersom maken inte lyckades komma i tid för att hämta mig heller.

Ösregn, blåst och kyla.........

Hur kan man "lyckas" med att inte hålla koll på antalet väskor när det är mindre än 10???


Va????

Kaffefläckar (?) på gardinen - uppe vid stången!

Ute på en av mina turnéer. Bor på stort, fint (en gång för 25 år sedan när det var nytt) hotell i huvudstaden.

Jag skulle dra för gardinerna för fönstrena så jag inte chockar de i huset mitt emot.

När jag klär av mig kläderna, menar jag.

Synd om de tror att någon håller sälar på rummet.

Kan bli lite jobbigt om typ Skansen kommer och ska rädda den tillfångatagna sälen. Jag alltså....

Det går inte att få gardinerna att gå ihop utan det är ett mellanrum på ca 20 cm.

Det är tillräckligt mycket för att jag inte ska känna mig bekväm.

Jag klättrar upp på en stol för att försöka dra ihop gardinerna.

Då upptäcker jag brunaktiga fläckar, något som runnit ett par centimeter, på dessa gardiner - mörkläggningsvarianten, vita, i tjockt, vaxduksliknande material.

Alltså. Hur lyckas man med det?? Kast med liten kaffekopp??

Jag känner mig glad över att fläckarna befinner sig på 240 centimeters höjd över golvet, 10 m från sängen.

Jo då, jag har fått en hörnsvit! Med sittgrupp....

Efter att ha hängt om gardinerna går det att dra ihop dem helt.

Synd för dem mitt emot - detta har kanske varit kvällens stora nöje????