Gammal dam med myror i byxorna?

Efter att ha väntat in mitt södergående tåg och väl kommit ombord är inte dagens äventyr över.

I sätet på andra sidan gången sitter en äldre kvinna.

Nervös och rastlös reser hon sig, går i väg i gången och kommer tillbaka till sin plats - femtioelva gånger den tid det tar från Alvesta till Huvudstaden sydväst om Sverige.

Vid ett tillfälle tittar hon på mig, skrattar och pekar upp på bagagehyllan.

Hon har lagt ett bagage där, säger hon på danska. Men hon ser det inte, säger hon.

Jag ser det när jag sitter ner och med tanke på de matematiska formler som gäller för geometri borde hon också se det. Stående.

Nu måste man ju vara snäll mot gamla tanter som uppträder trevligt, vänligt och lite förläget. Så jag reser mig och tar fram bagaget mot kanten och visar att det är där.

Jag frågar tanten om jag ska ta ner det och det vill hon. Jag ger henne påsen och upptäcker lyckligtvis en sko som glidit ur den samma.

När vi närmar oss Malmö börjar tanten stappla fram och tillbaka i gången, ta på sig en täckkappa, eventuellt dunfodrad och säger att hon inte hittar sin ena vante.

Hon visar en tumvante, modell skidvante, och säger att hon inte hittar den andra.

Jag frågar om hon med säkerhet visste att den fanns när resan påbörjades. Det är lätt att tappa vantar när man river efter biljetter och sådant. Talar här av egen erfarenhet.

Det visste hon inte säkert, säger hon.

Jag försöker titta pågolvet runt hennes säte men "kammar noll".

Tanten vinglar åter i väg i vagnens gång och återkommer med glada nyheter. Vanten låg i korgen på rullatorn!

Hon försöker kränga på sig en ryggsäck i skinn, men det går inte så bra. Jag hjälper henne dra upp remmarna och sätter dem på plats på hennes axlar.

Jag är helt säker på att hn tänker stiga av vid den stora, internationella flygplatsen.....

Men då säger hon att hon ska av på Centralstationen. Och då har vi inte passerat flygplatsen än....

Väl inkomna på Huvudbangården baxar jag av min egen resväska ur den första dörren, men när jag gått på perrongen och kommit fram till vagnens andra dörr ser jag tanten försöka komma av tåget med två handbagage, en rullator och en resväska.

En lite suck inombords och jag får åter bistå denna tappra lilla tant.

Lyckligtvis dyker anhöriga upp redan efter avlastning av ett kolli.

Tacksam är tanten och med glada tillrop vinkar hon farväl!

Det var ändå inga större uppoffringar jag gjorde och eftersom hon var glad och trevlig känns det ändå bra att kunnat hjälpa till.

Dagens goda insats för en behövande medmänninska!

Åter på resande fot i tjänsten!

Efter en månad med endast dagsuppdrag är det åter dags att resa bort. Denna gång bär det av till land i södra Europa.

Men först en tågresa till Huvudstaden sydväst om Sverige.

Flyget går vid sjusnåret i morgon..... Fanns det inga bättre tider att ta till för denna destination??

Byte av tåg som brukligt i Alvesta där 08-X 2000 är försenat. Är jag förvånad?

En dryg halvtimme på blåsig perrong i bister, blåsig januarivinter tilltalar mig inte.

Ställer mig inne i vänthallen och beundrar vinterdagens gnistrande skönhet inifrån.

Passar på att ta en lunchkorv i Pressbyrån på stationen. Där har fler haft samma tanske som jag - lite fika i väntan på försenade tåg.

Inne bland hyllorna står en vagn med ett ganska stort bagage. Formen på detta låter mig tro att det är en basfiol......

En stund senare är det dags för resenärer norrut att få åka i väg.

En ung man drar basfiolen på perrongen utanför fönstret där jag står och jag ser hur han försöker baxa ombord instrumentet på tåget.

Efter en del trixande är han ombord och jag ser hans mödosamma försök att få in ekipaget i vagnens gång.

Jag undrar i mitt stilla sinne hur de andra resenärerna ska komma in i vagnen......

Ganska modigt av en ung man att företa en resa med ett instrument av denna storlek. Även om han hade hjälp av sitt resesällskap!