Fredag!

Så var det fredag igen och många lägger ut glada tillrop på Facebook. Funderade just varför vi gör så? Är vi så lättade att veckans slit är över och vi har två dagar fritt. Fritt är för många, även för mig, fyllda med alla andra "måsten". Jag är privilegierad att ha hemstädning, så det slipper jag undan. Men det ska handlas och lagas mat. Det ska tvättas och fixas. Hur mycket fritid blir det. Egentligen??

Jag har suttit på kontoret i två dagar och administrerat, haft telefonmöten med kollegor och även deltagit i en webbaserad utbildning.

Jag lyxade i går och gick på en ansiktsbehandling. Ett presentkort jag fick av goda vänner på födelsedagen förra året riskerade att brinna inne om jag inte höll ögonen på giltighetsdatum. Tyckte att jag passar på att utnyttja det nu. Underbart skönt att ligga och bli ompysslad i ett rum med dämpad belysning och behaglig musik spelandes i bakgrunden. Att stiga ut i dagsljuset var nästan som att bli bländad av mötande helljus en kolsvart natt.

I dag hade Fredrik Backman skrivit på sin blogg att nya biljetter släpps till föreställningen av En man som heter Ove. Johan Rheborg gör en bejublad enmansföreställning baserad på Fredriks bok. En bok man ska läsa när man är ensam. Jag grät rejält när jag läste den. Bästa syrran och jag ska gå på en föreställning senare i vår. Något att se fram emot när allt annat känns trist.

När man blir glad och allt löser sig - trots allt!

I dag kändes det som jag var mer i fas med verkligheten. Ett härligt återseende med en kär vän och en underbar middag tillsammans i går kväll spillde nog över med positiva energier.

Jag gjorde flera av kunderna nöjda genom att lyckas, med handledning av företagets IT-guru, fixa ett problem med dataöverföring mellan olika system. Sånt känns så himla bra efteråt.

Gårdagen var kall, snörik och blåsig och jag insåg att jag skulle tagit varmare kläder med mig. Fick rusa in på Stadium och köpa en kofta. Hellre en mindre snygg kofta än att frysa på vägen!

Resan vidare blev lite längre, tidsmässigt, än planerat.Ett tåg blev inställt och det blev att sitta av en timme i ett mindre samhälle. Men efter en så bra dag kändes det mindre viktigt.

När det inte blit riktigt som man tänkt sig

Tyckte jag skulle ha gott om tid i morse.

Men så ringde telefonen oavbrutet.

Fick ta privatlektion, via Webex från Indien, för att klara av att göra reseräkningar. Det som inte fungerade i går, fungerar klockrent i dag. Men varför fungerade det inte i går då?? Känner mig som en riktigt blåst blondin.

Ena katten blev upprörd när den kommunala snöröjningen, för ovanlighetens skull, kom och skrapade gatan. Morrar som värsta lejonet åt plogbilen. Står i ett fönster och skjuter rygg.

Maken har tagit min bil till sitt jobb och lämnat sin hemma. Den startar nu, helt plötsligt inte. Får inte tag på maken. När det är 12 minuter till min buss går når jag honom. Vrålar att om han inte dyker upp, NU, får han köra mig till det tåg jag ska med. Jag måste förstås gjort något så att bilen inte startar. Jaha! Jag vred på nyckeln. Ftsph, sa det, inget mer. Noll laddning i batteriet. Vad skulle jag gjort?? Varför jag är arg? Han har tagit min bil. "Jag har inte tagit din bil". Jasså, Är inte detta min bil? Du kör den nu. Har inte du tagit min bil?

Men tågen gick på minten. Tack SJ. Jag är en av era trogna. jag står på er sida.

Mobilbloggar

Då testar jag att mobilblogga. Kom hem från ett 90 minuterspass med funktionell styrketräning och känner mig nöjd och skönt trött. Överväger att packa i morgon och det blir nog inga problem att hinna med.  Bussen till tåget går kl 11, så det är gott om tid.

Long Time - No See

Det var inte i går, precis, som jag gjorde ett inlägg. Kanske ska ta ändra på det och vara lite mer aktiv på den här fronten.

I morgon är det dags för en ny resa runt om till företagets kunder. Jo, jag är kvar på samma ställe.

Det har hänt en del viktiga saker i mitt liv sedan sist. Jag har ändrat på några viktiga detaljer och tappat en hel del i vikt.

Jag skaffade motorcykel och tog körkort för den. Prematur 50-årskris??

Barnen har tagit studenten och flyttat ut för högre studier på andra orter.

Jag har behållit maken och arbetsgivaren. Det har hänt en hel del i organisationen på jobbet, men jag älskar mitt jobb och de jag jobbar tillsammans med.

Gammal dam med myror i byxorna?

Efter att ha väntat in mitt södergående tåg och väl kommit ombord är inte dagens äventyr över.

I sätet på andra sidan gången sitter en äldre kvinna.

Nervös och rastlös reser hon sig, går i väg i gången och kommer tillbaka till sin plats - femtioelva gånger den tid det tar från Alvesta till Huvudstaden sydväst om Sverige.

Vid ett tillfälle tittar hon på mig, skrattar och pekar upp på bagagehyllan.

Hon har lagt ett bagage där, säger hon på danska. Men hon ser det inte, säger hon.

Jag ser det när jag sitter ner och med tanke på de matematiska formler som gäller för geometri borde hon också se det. Stående.

Nu måste man ju vara snäll mot gamla tanter som uppträder trevligt, vänligt och lite förläget. Så jag reser mig och tar fram bagaget mot kanten och visar att det är där.

Jag frågar tanten om jag ska ta ner det och det vill hon. Jag ger henne påsen och upptäcker lyckligtvis en sko som glidit ur den samma.

När vi närmar oss Malmö börjar tanten stappla fram och tillbaka i gången, ta på sig en täckkappa, eventuellt dunfodrad och säger att hon inte hittar sin ena vante.

Hon visar en tumvante, modell skidvante, och säger att hon inte hittar den andra.

Jag frågar om hon med säkerhet visste att den fanns när resan påbörjades. Det är lätt att tappa vantar när man river efter biljetter och sådant. Talar här av egen erfarenhet.

Det visste hon inte säkert, säger hon.

Jag försöker titta pågolvet runt hennes säte men "kammar noll".

Tanten vinglar åter i väg i vagnens gång och återkommer med glada nyheter. Vanten låg i korgen på rullatorn!

Hon försöker kränga på sig en ryggsäck i skinn, men det går inte så bra. Jag hjälper henne dra upp remmarna och sätter dem på plats på hennes axlar.

Jag är helt säker på att hn tänker stiga av vid den stora, internationella flygplatsen.....

Men då säger hon att hon ska av på Centralstationen. Och då har vi inte passerat flygplatsen än....

Väl inkomna på Huvudbangården baxar jag av min egen resväska ur den första dörren, men när jag gått på perrongen och kommit fram till vagnens andra dörr ser jag tanten försöka komma av tåget med två handbagage, en rullator och en resväska.

En lite suck inombords och jag får åter bistå denna tappra lilla tant.

Lyckligtvis dyker anhöriga upp redan efter avlastning av ett kolli.

Tacksam är tanten och med glada tillrop vinkar hon farväl!

Det var ändå inga större uppoffringar jag gjorde och eftersom hon var glad och trevlig känns det ändå bra att kunnat hjälpa till.

Dagens goda insats för en behövande medmänninska!

Åter på resande fot i tjänsten!

Efter en månad med endast dagsuppdrag är det åter dags att resa bort. Denna gång bär det av till land i södra Europa.

Men först en tågresa till Huvudstaden sydväst om Sverige.

Flyget går vid sjusnåret i morgon..... Fanns det inga bättre tider att ta till för denna destination??

Byte av tåg som brukligt i Alvesta där 08-X 2000 är försenat. Är jag förvånad?

En dryg halvtimme på blåsig perrong i bister, blåsig januarivinter tilltalar mig inte.

Ställer mig inne i vänthallen och beundrar vinterdagens gnistrande skönhet inifrån.

Passar på att ta en lunchkorv i Pressbyrån på stationen. Där har fler haft samma tanske som jag - lite fika i väntan på försenade tåg.

Inne bland hyllorna står en vagn med ett ganska stort bagage. Formen på detta låter mig tro att det är en basfiol......

En stund senare är det dags för resenärer norrut att få åka i väg.

En ung man drar basfiolen på perrongen utanför fönstret där jag står och jag ser hur han försöker baxa ombord instrumentet på tåget.

Efter en del trixande är han ombord och jag ser hans mödosamma försök att få in ekipaget i vagnens gång.

Jag undrar i mitt stilla sinne hur de andra resenärerna ska komma in i vagnen......

Ganska modigt av en ung man att företa en resa med ett instrument av denna storlek. Även om han hade hjälp av sitt resesällskap!