Gammal dam med myror i byxorna?

Efter att ha väntat in mitt södergående tåg och väl kommit ombord är inte dagens äventyr över.

I sätet på andra sidan gången sitter en äldre kvinna.

Nervös och rastlös reser hon sig, går i väg i gången och kommer tillbaka till sin plats - femtioelva gånger den tid det tar från Alvesta till Huvudstaden sydväst om Sverige.

Vid ett tillfälle tittar hon på mig, skrattar och pekar upp på bagagehyllan.

Hon har lagt ett bagage där, säger hon på danska. Men hon ser det inte, säger hon.

Jag ser det när jag sitter ner och med tanke på de matematiska formler som gäller för geometri borde hon också se det. Stående.

Nu måste man ju vara snäll mot gamla tanter som uppträder trevligt, vänligt och lite förläget. Så jag reser mig och tar fram bagaget mot kanten och visar att det är där.

Jag frågar tanten om jag ska ta ner det och det vill hon. Jag ger henne påsen och upptäcker lyckligtvis en sko som glidit ur den samma.

När vi närmar oss Malmö börjar tanten stappla fram och tillbaka i gången, ta på sig en täckkappa, eventuellt dunfodrad och säger att hon inte hittar sin ena vante.

Hon visar en tumvante, modell skidvante, och säger att hon inte hittar den andra.

Jag frågar om hon med säkerhet visste att den fanns när resan påbörjades. Det är lätt att tappa vantar när man river efter biljetter och sådant. Talar här av egen erfarenhet.

Det visste hon inte säkert, säger hon.

Jag försöker titta pågolvet runt hennes säte men "kammar noll".

Tanten vinglar åter i väg i vagnens gång och återkommer med glada nyheter. Vanten låg i korgen på rullatorn!

Hon försöker kränga på sig en ryggsäck i skinn, men det går inte så bra. Jag hjälper henne dra upp remmarna och sätter dem på plats på hennes axlar.

Jag är helt säker på att hn tänker stiga av vid den stora, internationella flygplatsen.....

Men då säger hon att hon ska av på Centralstationen. Och då har vi inte passerat flygplatsen än....

Väl inkomna på Huvudbangården baxar jag av min egen resväska ur den första dörren, men när jag gått på perrongen och kommit fram till vagnens andra dörr ser jag tanten försöka komma av tåget med två handbagage, en rullator och en resväska.

En lite suck inombords och jag får åter bistå denna tappra lilla tant.

Lyckligtvis dyker anhöriga upp redan efter avlastning av ett kolli.

Tacksam är tanten och med glada tillrop vinkar hon farväl!

Det var ändå inga större uppoffringar jag gjorde och eftersom hon var glad och trevlig känns det ändå bra att kunnat hjälpa till.

Dagens goda insats för en behövande medmänninska!

Åter på resande fot i tjänsten!

Efter en månad med endast dagsuppdrag är det åter dags att resa bort. Denna gång bär det av till land i södra Europa.

Men först en tågresa till Huvudstaden sydväst om Sverige.

Flyget går vid sjusnåret i morgon..... Fanns det inga bättre tider att ta till för denna destination??

Byte av tåg som brukligt i Alvesta där 08-X 2000 är försenat. Är jag förvånad?

En dryg halvtimme på blåsig perrong i bister, blåsig januarivinter tilltalar mig inte.

Ställer mig inne i vänthallen och beundrar vinterdagens gnistrande skönhet inifrån.

Passar på att ta en lunchkorv i Pressbyrån på stationen. Där har fler haft samma tanske som jag - lite fika i väntan på försenade tåg.

Inne bland hyllorna står en vagn med ett ganska stort bagage. Formen på detta låter mig tro att det är en basfiol......

En stund senare är det dags för resenärer norrut att få åka i väg.

En ung man drar basfiolen på perrongen utanför fönstret där jag står och jag ser hur han försöker baxa ombord instrumentet på tåget.

Efter en del trixande är han ombord och jag ser hans mödosamma försök att få in ekipaget i vagnens gång.

Jag undrar i mitt stilla sinne hur de andra resenärerna ska komma in i vagnen......

Ganska modigt av en ung man att företa en resa med ett instrument av denna storlek. Även om han hade hjälp av sitt resesällskap!

Service på tåg i annat land

Efter avslutat uppdrag blev det till att ta tåg tillbaka till landets Huvudstad.

Man åker första klass när man är på tjänsteuppdrag meddelade chefen när jag anställdes.

Tar därför detta alternativ och köpte biljett i går.

Mycket trevlig, ung kvinna i luckan på järnvägsstationen.

Blev färdig mycket tidigare än planerat och då det finns avgångar varje timme återvänder jag till järnvägsstationen för att undersöka möjligheten att boka om.

Samma trevliga kvinna i dag och det går alldeles utmärkt att boka om.

Väl på tåget med plats i tysta avdelningen kommer en mycket trevlig konduktör.

Jag njuter av stillheten och har avdelningen för mig själv.

Här finns te och kaffe i termosar. Det står mindre vattenflaskor snyggt uppställda. Socker och små mjölktetror ligger smakfullt upplagt i små kogar.

Tar fram min macka jag köpte på stationen innan jag for och serverar mig en kopp kaffe.

Då kommer konduktören tillbaka och bjuder på ett fat med äpplen och choklad.

När vi åkt en bit frågar han om jag vill ha koderna för att utnyttja internet. Det fanns inte hela resan.

Vid en större station längs vägen kommer det ny personal på tåget.

Lika trevliga och vänliga.

Blir bjuden mer frukt och choklad....

När det gäller denna vänliga service skulle nog SJ behöva skicka vissa av sin personal.

Speciellt kvinnan i luckan på Örebros centralstation som satt där en morgon i oktober......

När inte hissen går ända upp

Bodde på hotell i annat land.

Inte på mitt favvohotell i Huvudstaden.

Detta hotell var sunkigare på insidan än vad reception och fasad lät påskina.

Fick rum 401 och detta brukar innebära fjärde våningen.

Med en resväska packad för fem dagars bortavaro, en laptop modell tyngre samt handväska som skulle gjort farmor glad avseende storlek blir man lätt irriterad när portiern visar mot en trappa.

Finns det ingen hiss?? Jo, runt hörnet.

Hissen har de mest underliga lukter under de tre dagar jag bor där.

Ena dagen är lukten av rå fisk mycket påträngande.

Idag skulle jag trott att det luktat lik om jag inte visste hur det luktar. Tyvärr vet jag det.....

Hissen går bara till första våningen! Sedan blir det att släpa med sig bagaget runt den kvadratiska byggnadens korridorer.

I varv efter varv med trappor i olika etager går vandringen.

Till slut är jag framme.

Allt är inte dåligt!

Fönstret är öppet och elementet avslaget.

Tack för ett svalt rum.

Ska möta mina kollegor i receptionen och bestämmer mig för att ta den anvisade trappan ner.

För att testa.

Jag är då tacksam att jag inte valde det alternativet på vägen upp....

Do and don't

Vissa saker bör man göra och andra bör man undvika.

Män bör sitta ner när de kissar på tågets toalett.

Om tåget är av X 2000-modell och rusar fram i maxhastighet kränger det en del.

Det är lätt hänt att strålen hamnar på golvet i stället för i porslinsskålen.

Då blir det inte trevligt för dem som måste dit senare.....



Om man nu har klåda i näsborren - gå in på toaletten och riv runt.

Då slipper dina medpassagerare se hur du är uppe i bihålorna i pannan eller inne och krafsar på frontalloben.

Kan medföra visst obehag för känsliga personer.....

När man implementerat begreppet "Service minded" till fullo!

Ett stort TACK till den receptionist som satt på vandrarhemmet jag bodde på mellan onsdag och torsdag!

Det är sällan man få uppleva en så serviceinriktad person på en sådan position numera.

Jag fick ta två läskburkar i kylen för de som jag aldrig fick ut kvällen innan! (Hade inte räknat med annat än ersättning, så där var det bara ordinarie bonuspoäng)

Sedan när han inte kunde få tag i en taxi åt mig hoppade han upp, slet resväskan ur händerna på mig och rusade ut till sin privata bil.

Så skjutsade han mig till mitt uppdrag på sjukhuset.

Stor heder till denne, mycket trevlige man!!!

Han personifierade "Sola i Karlsta' " på ett utmäkt sätt!!!!

Sniken läskautomat

Trots istoppade pengar vill automaten utanför min dörr, på det mycket spännade vandrarhemmet, släppa ifrån sig sina burkar.

Eftersom jag nu känner irritatioen sakta krypa på rycker jag i en spak och klappar till den på sidan.

Det kan ibland få en del manicker att komma på andra tankar.

Denna behandling får maskinen att åtminstone lämna i från sig en av tolv istoppade kronor.

Hämtar några nya spänn för jag är törstig och lite sugen på något.

För vandrarhemmet ligger en bit bort från centrum och det är urkasst väder i kväll.

Läskautomaten ta tacksamt emot pengarna, jag väljer dricka, det surrar och burrar i maskinen.

Mekaniken går därinne.

Men det blir ingen dricka.

Jag ska kräva prisreduktion för detta!